R.I.P Emil
Det kvittar vad jag gör, vart jag är, klumpen i magen och skuldkänslorna försvinner inte.
Det känns som om jag kunde gjort så himla mkt mer än vad jag gjorde, om jag bara tänkt klart.
Hade jag tänkt klart så hade han inte vart död nu.
Nu är jag tillbaka i vardagen, i skolan igen, men det enda jag kan tänka på är Emil. Hur han såg ut, första och sista gången jag såg honom.
Hur kan alla vara likadana som förut ? När något så stort har förändrats.
Nu ska jag på lektion, hur fan ska jag kunna koncentrera mig på den ?
Hur ska jag någonsin kunna bli mig själv igen ?
Det känns som om jag kunde gjort så himla mkt mer än vad jag gjorde, om jag bara tänkt klart.
Hade jag tänkt klart så hade han inte vart död nu.
Nu är jag tillbaka i vardagen, i skolan igen, men det enda jag kan tänka på är Emil. Hur han såg ut, första och sista gången jag såg honom.
Hur kan alla vara likadana som förut ? När något så stort har förändrats.
Nu ska jag på lektion, hur fan ska jag kunna koncentrera mig på den ?
Hur ska jag någonsin kunna bli mig själv igen ?
Kommentarer
Postat av: sanna
förstår vad du menar.. alla tror att dom vet så mkt, men ändå beter de sig som att allt är som vanligt. det är sjukt!
Trackback
