Emelie Isabella Maria Svensson

Fy fan för denna värld! Jag är verlkigen supertrött på allting nu. Inget går som jag vill och jag är osynlig för alla, jag existerar liksom inte. När till och med familjen vänder mig ryggen kan man ju börja undra. Är det mig det är fel på? Och vad gör jag för fel i så fall? Jag är ju bara mig själv, försöker bli älskad för den jag är. Men det verkar som om alla har fått nog av mig. Vaknade inatt av att jag låg och grät. Hur normalt är det? Jag vill verkligen inte vara med mer, jag orkar inte detta mycket längre. Är ju bara patetiskt att skriva det här, men jag måste få ur mig lite av alla tankar som snurrar i mitt huvud. Alla tankar gör att jag inte kan sova ordentligt ens bredvid min älskling. Så jag är änu tröttare idag än igår. Ska stanna kvar här tills imorgon och sova ut och sen får vi se vad som händer. Vi borde hitta på något idag, men jag känner bara för att krypa ner under täcket och stanna där resten av min existens.


The dark black hole, forever mine