Emelie Isabella Maria Svensson

För några timmar sen fick jag reda på att Christopher Rang blev påkörd av ett tåg mellan Vara och Lidköping idag. Han skulle åka och köpa hydralslangar och skulle åka över en järnväg som inte har såna järnvägsbommar som åker ner när det kommer tåg. Han trodde väl att han skulle hinna över innan tåget kom ( man kan ju undra hur han tänkte just då ) men det fanns inte en chans. De hade med bilder på nyheterna och hans bil var totalkvaddad.
Hans mamma hade precis blivit frisk från cancer och allt tycktes vara frid och fröjd. Så hände detta.
Undrar vad hans sista tanke var.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om jag ska vara ärlig, jag behöver nog bara skriva av mig. Rang och jag har väl aldrig umgåtts så. Han är min låtsaskusins kusin, och han var alltid hemma hos sina kusiner när jag var liten och också var där. Vi var väl ute och cyklade tillsammans någon gång ibland, och på släktkalasen lekte vi alltid pantgömme i mörkret alla kusiner, inklusive Rang. Även om vi aldrig var riktigt vänner så känns det ändå konstigt att han inte finns här bland oss längre. Jag menar, vem ska nu köra omkring och ströga i Vara i hans ställe ? Man såg alltid honom ute med bilen.

Det värsta av allt är att han bara fick bli 21 år gammal. Vad är det för ålder ? Han hade ju för fan hela livet framför sig ! Jag kommer aldrig sluta förundras över denna märkliga rättvisa..

Det finns ingenting man kan göra nu i efterhand, men jag tänker ialla fall visa min respekt och saknad och ägna detta inlägget helt till Christopher Rang.

R.I.P

Your eyes are closing now, another chapter´s ending.
This is our goodbye, goodbye for now.

/Mli ♥